Undrar jag hur många torsdagar jag har levt nu. Det ska inte vara så svårt eftersom det går 52 torsdagar på ett år. Men frågan är om någon har fallit bort och hur ofta det sker. Vissa år har ju bara nån enstaka dag den 52:a veckan. Om man gör en snabb uträkning och inte tar hänsyn till de eventuellt bortfallna torsdagarna så har jag nu levt 1713 torsdagar. Och med lite tur har jag minst lika många kvar att leva.

Det är såna här dagar när man knappt varit utanför sina dörrar får djupa tankar. Jag undrar jag hur många år en gran kan tänkas leva. Titta på den här. Det är frågan om den här granen är inne på sin dödskamp med tanke på antalet kottar den sprutar ur sig. Eller om den bara talar om för granvärlden att den minsann är herre på täppan?



Tallar räknas tydligen inte. För det finns en tall i Filipstad som måste vara minst 300år. Förmodligen mer. Undrar jag hur mycket den här granen skulle kunna berätta om historien om den kunde. Kanske kunde den berätta sanningen bakom skrönorna och göra en mycket bra källkritisk analys. Tur att den inte blivit papper. Den kanske till och med skulle kunna tala om ifall branden i gamla skolans tomma lokaler var anlagd.

Människans liv är så tragiskt kort.
Man dör, och glöms så snart bort..

Om man ej lyckas att bli känd:
Glömd? Så snart man blir bränd.

Då livet ändas och tar slut.
Så också om det sker akut.

Kan du vara säker och veta helt visst!
Att du ej fler gånger kan få det trist.

Så lev ut livet nu, och se till att må bra!
För du kanske ska dö denna da'?