¤ Plojomobilen
På denna, min senaste kreation, cirklade jag runt i Filipstad på nationaldagen. Med byxorna i knävecken (ingen fara, jag hade kallingarna på) och en cittra i hand. Meningen var att jag skulle symbolisera skitmusik i min jakt på att få vissa artister att förstå att deras verk från urminnes tider är lika ägda av folket som de är av dem själva vid det här laget. Men jag orkade inte fixa en skylt...
Skylten skulle ha burit texten: Skitmusik ska inte behöva kosta skjortan. (rösta Pirat)
Vad somliga i Filipstad inte förstår är att allt jag gör så här galet, gör jag helt nykter. :) Ja jag erkänner, jag är mediakåt men det gör ju inget om man dessutom kan belysa en hjärtefråga.
Innan jag går och lägger mig så tänker jag dessutom pränta ner en ny dikt som jag skrev igår.
Livet, döden, domedagen
Fåglarna föser ut sina ungar ur
boets trygghet.
För att få dem att klara en dag till,
i livet.
De gör det så bra, fastän ungarna
klagar starkt.
Och visar dem vägen till en helt ny
mark.
Ungarna gapar och tigger och ber
gärna om mer.
Och föräldrarna åt dem, den
friheten ger.
Att alla djur bär på en instinkt, det
är det fina.
Att se till att i första hand värna
om de sina.
Vad är det då som är fel med oss
människors egoism,
som leder till att det mellan våra
generationer skapas en schizm?
Om du ej ser detta ännu så är det
genant.
Man borde lära sig sanningen då
den är så markant.
Så vad skiljer oss människor så
ifrån djuren.
Är det bristande självuppfattning
eller något av naturen?
De som vet skillnaden kan nu säkert
förtälja.
Ty dem kan ingen skrivbordsbyråkrat
sälja.:
Människan tänker, och våndas över
vad vi behöver inse.
Men vet att livet ibland råkar hamna
på sne'.
Vi känner att vi alla mot framtidens
utbyte nu vankar.
För vår domedag ligger alltid inför
oss i apokalyptiska tankar.
Nu gott folk är bloggen klar för dagen. Tack till de som läser och begrundar.
Godnatt!
