Ingen dag blir som jag planerat. Idag så var det en brand. Jag var snabbt
där med kameran. Låter er få del av fler av dessa bilder senare. Eller så
kan ni gå in på bilddagboken och söka på jaekel. Där finns det. Men jag
verkar inte ha så många som tittar på min blogg. Antar att den är för djup.
Den handlar ju varken om att jaga en boll eller att vara översminkad.

Samhället suger för det är så jävla ytligt. Och jag suger tillsammans med
det. För jag har någonstans gått på myten att jag skulle vara snygg och
därför är jag sådär glättig på ytan som en silikonstinn bimbo. Men till skillnad
från dessa så finns det ett djup som är som en bottenlös avgrund i mig.
Den vill ut. Men tydligen hjälper det inte att vara glad och lättsam.

Jag kanske är ful. Men tråkig är jag definitivt inte. Godnatt. Ska försöka pressa
in 4 timmars sömn nu. Fan vilket slöseri på tiden sömnen är... Blä.

Jag har snart något annat för mig så idag får det bli en dikt.

Den nakna sanningen:

Den nakna sanningen är mycket sällan vacker.
Den liknar fetma, celluliter och hungerattacker.

I sin tevesoffa satt Mia och vräkte i sig mat.
Det fanns inget stopp, då hon köpt större fat.

På åratal hade hennes mage inte i hunger kurrat.
Det var länge sedan vågen visat vikten, inte snurrat.

Hennes tarmar var fyllda av gaser, ljudliga luktar de illa.
Hon ville ändå i iver, allt äta. Fick ångest av att spilla.

Om det var bilringar eller celluliter visste man ej.
Det såg ej längre ut som att klumpen varit en tjej.

Man kan bli sfärisk och trind av att äta för mycket.
Ändå blir man aldrig den som tappar hela stycket.

I ångest och i pina, i fiktiva bristningar och fett.
Där sitter lilla stina; helt i avsaknad av vett!

Hon ville ju ej äta, vad tallriken henne bjöd.
Hon frossade på näringsfattiga riskakor och bröd.

Till sist blev hon av hunger utmattad och yr.
Ändå satte hon fingrarna i halsen, och spyr.

Hon såg sig i spegeln, så otroligt hemmablind.
För spegeln ljög för henne, och kallade henne trind.

Att vara hälsosam är att ta allt varligt och lagom.
Att bli för trind eller smal, leder till ont så småningom.

För stina gill det illa, hon dog av näringsbrist och Skörbjugg.
Och Mia fick ej leva, hon sprängdes av en förstoppningsplugg.

Alla kommer sörja det moderna samhällets alla begär.
Så se för sjutton till, att göra dig av med osunda besvär.

Hej. Det har inte direkt hänt så mycket de senaste dagarna. Men mycket mer knas än det brukar. Igår tvättade jag en soffa. Den kanske inte blev ren. Men den blev i alla fall blöt. :) Gick bort från den en kort stund, och då hade soffjäveln passat på att flyta iväg. Efter sökande hittade jag den vid en dammlucka.
Snart ska jag spela glukulele.  Ni får veta mer senare. :)

Så var det ännu en Tisdag.

Just nu, ingen bild. Men det kommer. Ni får helt enkelt nöja er med en dikt
så länge.

Legerad profil.

”Säg mig Nisse, för du har väl ett och annat sett.

Har man i Filipstad, börjat sakna stil samt etikett?”

 

Det frågade jag honom på en helt vanlig dag,

då vi suttit, vid alla tiders snobbränna, ett tag.

 

Hans svar på frågan förblev helt likgiltig och tyst.

Han var som gjuten i brons, och sade ej ett knyst.

 

”Så du tror, att det kanske kan vara så det ligger till.

Eller blir Filipstad snart bättre, om det sig så vill?”

 

Han satt som ett lik, död och ej försjunken i tankar.

Man får honom då aldrig se, om han i rännan vankar.

 

Jag lade orden i hans mun, då han ej svar ville ge.

Men häpnades inte ett jota, att han då inte blev sne'

 

”Finns det ett medel, min vän, som kan leda bot?

Eller är staden utsatt för ett nytt besvärligt hot?”

 

Han svarade inte, men betedde sig ej som en snobb.

Han ville inte, använda tungan, Det var ej hans jobb.

 

”Ska man ta det för givet, även om du nog har kramp.

Blev du som ungdomar bitter, i saknad av skejtramp?”

 

Han fortsatte grubbla, så infernaliskt arrogant.

Jag var så envis, och ville för råd, ge honom en slant.

 

”Nej du Nisse, min tid jag just nu, ger bort och spiller.

Sluta att älta din situation, och ta dig nu lyckopiller”

 

Han var nu så konstig att han ej tog emot bjudet brännvin,

Men nog borde han ju, ha mer att säga, vår käre Nils Ferlin.

Det var den dikten det. Hoppas ni får det bra denna Tisdag.

Jag njuter av min egen uppmärksamhet bland fager rhododendron.



Måndag. Idag vaknade jag efter att ha somnat med kläderna på inatt. Det kan jag lova
var skönt, att vakna i tid för att se att solen var aktiv. Därför blir det en dikt idag.

Nyansrik blom:

När vinterns hemskt gråkalla dagar klingat ut.
Och värmen gör med dess bistra kyla slut.

Så kommer de som lön för mödan upp.
De lökar som satts året innan, gör kupp.

Krokus, snödroppar, mångfärgade tulpaner.
Efterföljs av perenner, lökarnas kumpaner.

Det får en hoppas på, att i värmen få't skönt.
För den gör ju allting, så färgrannt och grönt.

Man lutar sig bakåt, i hängmattans vila.
Och känner lugnet i att, ej till jobbet ila.

Man strosar njutande i solens alla fällor,
och tar sig ett dopp i dess varma källor.

Det underlättar att leva, då kofta byts, mot tyll.
Se till att ta för dig nu, i sommarens sköna idyll.

Och om så plånboken, även i myntfack är tom.
Så känns det ej tungt, i värmens nyansrika blom.

2009-06-21

Nu ska jag ut i solen och få färg. Om inte på kroppen så ska jag i alla fall se till
att jag får det i själen. Njutningen får ej bli kväst.

Såhär vill jag att min staty ska se ut när dagen kommer och jag har fått världsherravälde: Fint va?



Placeringen är noga, då det ska vara utanför en myndighetsbyrå den ska stå och stirra in i avsky för att man dödat välfärden och solidariteten. Helst socialen, försäkringkassan, kronofogdemyndigheten samt arbetsförmedlingen och riksdagshuset. Naturligtvis ska den vara i brons. Men insidan vill jag ha i bly. För ingenting ska få, eller kan för den delen, rubba mig. :)

Ingen dikt just nu. Det finns dikter skrivna. Men det är inte läge för dem just nu.

Jippie! Jag fyller liksiffrigt idag! För tredje gången i mitt liv :)



Jag blev så glad när jag fick posten igår. Det spelar ingen som helst roll att det var fel dag skriven på
gratulationskorten. De kommer från personer som jag vet tycker om mig. Och det värmer mitt hjärta.

Skrev därför en dikt om min födelsedag som jag tänkte dela med mig av. :)

En extra födelsedag

Igår på dagen innan min 33-årsdag trillade två brev in i lådan.
De var små, fyrkantiga, med vänners handstil och rätt hårda.

Jag öppnade dem och fick se, att de båda av text och bild pryddes
Det första en veteranbil, Grattis på födelsedagen, och som lydde:

Hoppas du får en bra dag! Grattis önskar Bamse, Tessan, Tindra
och Tim.
Vad härligt det var att få, och inte var det smyckat med något taffligt
nödrim.

På det andra, som min älskade guddotter Tindra hade målat och skrivit,
Stog det; GRATTIS PÅ 33- ÅRSDAGEN ÖNSKAR TinDrA. Det hade, med ett
hjärta, utsmyckat blivit.

Innehållet fick mig att fälla en lycklig, känslofylld glädjetår.
De visste, om det var jag viss, att jag i Juni fyllde år.

Inuti Tindras brev var det ännu mer, ett hjarta med mitt namn
och Tindras skrivet i rosa guld.
Jag gladdes, och det sker. Att jag i glädjeruset kontemplerade
i en kort sekund.

Att jag lyckats fylla 33, två dagar i rad nu, gör absolut ingenting.
Datumet var fel, men man ska inte klaga. Hon är ändå värd allting.

Det värmer mitt hjärta att jag har dessa givande, älskade, vänner,
samt min guddotter, som till tandfén nyss sålt, några av sina tänder.

Jag saknar er och önskar att jag snart kan vara hos er fyra som
tycker om mig.
Att fylla liksiffrigt är så ovanligt, då ni med gratulationer mig förser
lätt blir en ännu mer lycklig grej.

Tack min guddotter. Sedan du blev född känns framtiden säkrad.
Och tack alla mina vänner för att ni finns!

Idag har inget speciellt skett. Förutom att jag har kännt mig rätt skapligt dålig då. Jävla skitsommar. Nu får fan värmen komma och utplåna både influensa och bihåleinflammation.



Igår så provade jag att ställa in självutlösaren på kameran och hinna posera. Här ovan visas resultatet. Kom även på ett skämt som förtjänar en trumvirvel:
"Vet ni vad min digitalkamera har som jag aldrig har haft?"
"...Naej?"
"Självutlösning!"

Och så till Lyriken.

Fyrklöverblad

En fyrklöver kanske kan föra med sig stor tur.
Men om den ej sparas så blev den ingen kur.

En fyrklöver, anser man, kan  bringa en lycka.
Men den ska vara din, man kan ej turen skicka.

En fyrklöver sägs bära med sig stor rikedom.
Men läggs ej i plånboken, som då förblir tom.

En hästsko, en hartass, en 7:de son av 7:de son,
borde föra med sig guld, inte värdelöst spån.

Spader Ess i rockärmen kan få potten att vinnas.
Men glöm ej att fusk, kan få dej att ej minnas.

En fyrklöver kan leda dig till lycka i ohämmat garv.
Men kan  fel murar riva, av oförutsett slarv.

En fyrklöver kan till lyckan leda. Så bli då glad.
Men byt ej ut din kärlek, mot ett fyrklöverblad.


  

Då var det tisdag igen. Första dagen på resten av mitt liv. ;) Jag blir nästan lite nöjd av att säga det.



Japanskt körsbär


Dock kan man på våren vara helt nöjd.
För därefter är sommaren en varm fröjd.

Men våren är ändå vackrast, ung och vital.
Då knopporna brista och vatten gå i skval.

Starka färger, som pryder det lilla gröna.
Blommor på träd och buskar är så sköna.

Även i Sveriges Dalar finns denna fröjd.
För blommor från världen göra en nöjd.

I trädgårdar ljuva, sås ingen vildhavre och mjölsäd.
Där blomma nu, istället, ett Japanskt körsbärsträd-

Vilken läcker bild va? Den är tagen på natten på ett öde och fallfärdigt hus
i Filipstad. Det kommer komma fler från andra ställen. Förfall kan då gå
förbannat snabbt då ett hus får stå.
Men det är inte bara därför jag är här. Jag är här för att publicera lite poesi
igen.

Smaksaker

Stora häckar. Ladugårdsbreda rumpor.
Se hon näckar, iklädd ankelhöga strumpor.
Visst är det väl bra härligt ändå,
att någon i henne sin säd vill så.

Små häckar. Solida, runda, fasta skinkor
tyvärr sitter dessa på märkvärdiga slinkor.
Visst vill man då ändå där gärna chansa,
för att sin säd där få så, ej bara få dansa.

Stora rattar. Säckiga, sladdriga meloner.
Se hon skrattar, och gläds i ljuva toner.
Visst är det fint och härligt att även de,
till männens hungriga barn mat får ge.

Små välbehag. Ljuva, vackra, uppnosiga pukors former.
Man vill dem smeka, men man passar ej hennes normer. 
Visst är det härligt, eggande och vackert rent visuellt.
Men glöm ej! De har ersatts med plast om de svällt.

Stora trinda kvinnor, med fula, ofina anletsdrag.
Har bara som mor, en mans kärlek utan klag.
Visst är det där som kärlek går på det inre.
Den nog ärlig är, då den med tid ej blivit mindre.

Små smala kvinnor. Vackra, fina med krav och fason.
Man vill henne så gärna vinna, men då tar hon sig ton.
Visst är det där som kärleken obarmhärtigt kan missa.
Du blir så kär, men hon vill bestämma, ej kompromissa.

Stora som små, breda likväl som smala de har.
Även om du inte tycker samma, beundrare kvar.
Det är så klart sanning, att alla dessa saker.
Som tur är finns i blandning, för olika smaker.

Sådär ja. Igår sysslade jag lite med bloggdesignen. Idag skrev jag en ny
dikt. I morgon fortsätter jag mina planer på humor och världsherravälde.

Nu stöps snart systemet om igen. En ny generation har tagit studenten
och jag tycker synd om dem att de ska behöva hanka sig framåt utan
ekonomi i fyrtiotalisternas samhälle. Men det är snart dags för oss
70-talister att ta över för gott. Och då kan  ni arbetsgiriga 40-talister
som tror att allt var som förr. När ni kom ut på arbete fanns en massa
jobb.

Jag räds inte att berätta det här för jag bryr mig inte längre. Men galenskap
är det allt då en generation ser till att roffa åt sig alla fördelar i ett svep.
Det är dags nu, om sex år så är ni pensionerade. Jag kan åter få en värdig
livssituation, Men det krävs så mycket mer.

Under hela min uppväxt har jag sett hur allt fallerat. Hur systemet blivit
tuffare och mindre fritt.

90-talet. Berlinmuren föll. Östblockets kommunism begravdes. Allt
på grund av Tjernobyls explosion som blottade kommunismens
brister. Men var det bristerna där. Eller illviljan från väst som gjorde
att systemet där brast? Kom ihåg. Jesus var den förste kommunisten.
Allt kyrkligt är bara dyrkan av pengar och makt.

Nr1. Krisen i början av 90-talet tog med sig en rad saker ner i stupröret.
Helt plötsligt svamlade man om lågkonjunktur. Det var på ett område det
var kris. Vad politikerna aldrig  lyckades belysa är att vi var i en högkonjunktur
och att det bara var en tillfällig svacka.  Många är vi som inte visste bättre
och trodde att den svackan fanns kvar.

Nr2. Innan 90-talet fanns det psykvård för de som behövde den. Den skrotades.

Nr3. Flera statliga bolag såldes ut. Vilket påverkade en del positivt. Men en EL
negativt. Det var billigare med elektricitet förr.

Nr4. Allmännyttan slopades. I vissa kommuner kan man bara få lägenheter
inom allmännyttan, i vissa kan man bara få hos privata värdar.

Nr5. Sjukvården med en rad fungerande sjukhus rutom i landet
skrotades. Det blev vårdcentraler, akuter lades ner. Fler dog av
att ha fått pulsådern avskuren. Flourtanter försvann, sockiplast i
simhallen försvann. Den  skolbelagda simundervisningen
decimerades.

Nr6. Skolor på landsbygden lades ner. Större grupper, mer mobbing,
svårare att lära ut.

2008: Föll så systemet ännu en gång. Moderaterna har även nu makten
och anledningen till att de inte gör så mycket för att stävja krisen är
enkel. De går säkra trots detta.

Nr1. Massarbetslöshet. Det finns över 200000 arbetslösa i Sverige nu.
Fler är varslade. Innan 2010 är slut kommer förmodligen 500000 vara
arbetslösa. Vart ska dessa få mat ifrån?

Nr2. Man sålde redan tidigt av flera statliga verk även denna mandat
period. Följden? Jo, sociala lagar kan snart slopas helt.

Nr3. Man tvingar ut folk på arbete om de så förlorat både armar och
ben. Till vilket jobb? Finns det jobb så att det räcker åt alla? NEJ!

Nr4. Man tvingas att "arbeta" 8-timmars dagar i kommunal regi för ett
socialbidrag. D.V.S. runt 6500kr i månaden (hyra samt existensminimum).
Inkomsten är; inte pensionsgrundande. Fattigpensionärer om 20-30 år?

Nr5. Man samarbetar nu mellan tre instanser. Socialförvaltning, Arbets
förmedling och Försäkringskassa. Försäkringskasseläkarna är en
bluff. Det är inte de som tar besluten om att folk ska få gå utan pengar.
De finns säkert. Men det är ofta som besluten tas i samarbete mellan
de tre instanserna. Vilket leder till att fler blir utan pengar. Minskad
köpkraft kommer som en följd.
Psykiska besvär anses inte vara tillräckligt för att få vara sjukskriven.
Likaså att man är förlamad från midjan och neråt.

Hungriga lejon jagar bättre? Nej, hungriga lejon gör revolution.

Idag blir det inget. För min poesi är inne och trampar på samma spår och är tråkig. Precis som mitt liv. Inspirationen har helt enkelt inte runnit till för tillfället. Den kommer. Jag hoppas på lite humor för att väcka den.

Ja, här har ni den alltså. Den alldeles unika plojomobilen. Dragen av en cykel genom Filipstad lite då och då. När andan faller på. :)

På denna, min senaste kreation, cirklade jag runt i Filipstad på nationaldagen. Med byxorna i knävecken (ingen fara, jag hade kallingarna på) och en cittra i hand. Meningen var att jag skulle symbolisera skitmusik i min jakt på att få vissa artister att förstå att deras verk från urminnes tider är lika ägda av folket som de är av dem själva vid det här laget. Men jag orkade inte fixa en skylt...

Skylten skulle ha burit texten: Skitmusik ska inte behöva kosta skjortan. (rösta Pirat)

Vad somliga i Filipstad inte förstår är att allt jag gör så här galet, gör jag helt nykter. :) Ja jag erkänner, jag är mediakåt men det gör ju inget om man dessutom kan belysa en hjärtefråga.

 

Innan jag går och lägger mig så tänker jag dessutom pränta ner en ny dikt som jag skrev igår.

 

Livet, döden, domedagen

Fåglarna föser ut sina ungar ur
boets trygghet.

För att få dem att klara en dag till,

i livet.

 

De gör det så bra, fastän ungarna

klagar starkt.

Och visar dem vägen till en helt ny

mark.

 

Ungarna gapar och tigger och ber

gärna om mer.

Och föräldrarna åt dem, den

friheten ger.

Att alla djur bär på en instinkt, det

är det fina.

Att se till att i första hand värna

om de sina.

 

Vad är det då som är fel med oss

människors egoism,

som leder till att det mellan våra

generationer skapas en schizm?

 

Om du ej ser detta ännu så är det

genant.

Man borde lära sig sanningen då

den är så markant.

 

Så vad skiljer oss människor så

ifrån djuren.

Är det bristande självuppfattning

eller något av naturen?

 

De som vet skillnaden kan nu säkert

förtälja.

Ty dem kan ingen skrivbordsbyråkrat

sälja.:

 

Människan tänker, och våndas över

vad vi behöver inse.

Men vet att livet ibland råkar hamna

på sne'.

 

Vi känner att vi alla mot framtidens
utbyte nu vankar.
För vår domedag ligger alltid inför
oss i apokalyptiska tankar.

Nu gott folk är bloggen klar för dagen.  Tack till de som läser och begrundar.

Godnatt!

Jag har inlett min nedräkning. Den mot Dagen D. Dagen då jag ska erövra...
ja ni. Frihet. Men än är jag inte klar.

Jag vill fortfarande ha fotografier från mitt senaste utspel på nationaldagen.
Men ännu har ingen verkat kunna tillgodose detta önskemål.
Man kan bara fortsätta att önska. Men i morgon så tänker jag i alla fall dra
ut allt och be någon elev på Ferlinskolan att ställa upp som fotograf åt ett
monterat foto. Och någon annan som draghjälp i form av cyklist. Om
plojomobilen är intakt vill säga... Men det tror jag nog att den är.

Återkommer då.

Inte ens en dikt idag. Stackars publik. Jag ber om ursäkt. ;(

Idag ska det bara bli en liten dikt igen. Men innan det skulle jag vilja pränta ner
några rader om vad som sker just nu. Idag har jag hämtat en nästen helt färdig
plojomobil. (Tack micke.) Jag fick lov att slänga ett par strumpor. Men det var
värt det. Plojomobilen kommer kanske snart att bli färdigställd med andra ord.

Då var det till sak nummer 3. Hur bygger man en monokel? Jag har ingen aning.
Men en glasbotten eller kanske rentav plast. (mindre farligt för synen att jobba
med). Får det bara rätt effekt kan det bli roande.

Förresten så är det så här vackert nere vid snobbrännan då stiltje råder:




Det värsta är att kombinationen mellan stiltje och värme vid snobbrännan
brukar få ganska tragiska och våldsamma konsekvenser titt som tätt.

Nu till dikten.

Bergslagens Avgrund.

Vid bergslagens vackra och mångfasseterade lilla nav,
bryter en stad in i landsbyggden, som en utsirad portal.

Nordöst om staden ligger högbersfältets rika järn.
Emot mot dess mäktighet kan man ej sättas i värn.

Norr om navet som är herresäte finns en finnmosse stor.
Men där finns det knappast någon längre, som gnor.

Till sydöst, i änden av en järnåders  färd ut till världen,
lever man med egna mål, då järnet ej längre styr färden.

I sydväst, mot en istids lämningar rinner lungälven i fred.
Genom den förra istidens minne, dess sandiga hed.

I stadens omnejd fanns en gång, en rad stora hyttor.
Men på rast, skramlar nu ej några varma kaffebyttor.

Att folkets mängd har krympt, om möjligt, mer än halverats.
Får våra sinnen att skrika, skrika i vånda över att decimeras.

Negativa siffror på ett papper, fyller ingen större funktion.
Istället så växer hatet och kan snart bli en revolution.

Se för tusan att ni aldrig lyckas, och att ni får fel till slut.
Ty hur ni än försöker, så vägrar våran bygd att dö ut.

Var säker på att ni kommer förlora ert urbaniserade vad.
För folket här börjar tröttna, vi vrålar nu stolt; HÄRLIGA FILIPSTAD!

5h30m kvar tills jag surt ska vakna upp och styra min kos mot
ett hus jag ej vill besöka. Men jag måste...
Att toppridas känns inte direkt skönt, då man som jag faktiskt
är en fri människa. Gud bor inte här!

Idag tänkte jag bjuda er på två dikter. En som jag har skrivit, och
en som Ferlin har skrivit. Han var en mästare denne Nils.

Förvrängda speglar:

Han tyckte att hans öde, var en rätt konstig nyck!
Satte sig upp i sängen då han vaknat med ett ryck.

Han skådade frugan, som låg vid hans högra sida.
Hon blivit så hemskt ful, att hon fick honom att lida.

Där en gång vackra blå ögon plirat, tindrande ej matta,
hade nu hennes rynkiga ögonlock av ålder blivit utsatta.

Det vackra leende som fått hans hjärta, att gå i kras
Log mot honom från andra sidan rummet, i ett glas.

"Min kära älskade!", sade han ledset, tungt och bedrövat.
"Ditt utseende är värre nu än förr, så av tiden hårt beprövat."

Hon öppnade vänstra ögat som att hon i ilskan ville se.
Den gubbe som låg vid sidan, nu skulle han allt få spe.

"Ja min älskling", svarade hon, för nu var hon vaken och sur.
"Tro inte heller du, att du är förskonad ifrån att ha blivit ful!"

Då livet ilar framåt, och när det allt raskare far.
Tänk då till och inse då, att även du ej äro så rar.

Glöm ej! Då du hankar dig fram mot ålderns höst.
Att man såväl som kvinna, har fått hängiga bröst.


Hypnos:

En boaorm, en boaorm han skiner.
- Han äter bara levande kaniner!

Han är helt visst den starkaste av alla.
Hans ögon äro livlösa och kalla.

Han spikar dem, och suger dem till magen,
de kvicka små kaninerna i hagen,

de vita små kaninerna från burar,
som fräkniga små pojkar går och skurar.

O, Herre, du som skapat dej så mycket,
din boaorm är åndå mästerstycket!

Han är menageriets stora peksak,
ett lejon kan han krossa som en leksak.

Han ligger som en blankpolerad ring nu
och tänker säkert inte någonting nu.

En boaorm, en boaorm som skiner
och smälter sina vita små kaniner.

Den första är min egen. Den andra är den som Nils ferlin skrev 1933,
i sin diktsamling; Barfotabarn. Där bevisar han att poesi som inte är
smittad av kärlek utan av spänd förundran, aldrig någonsin kommer dö
ut eller bli förlegad. Den känns relativt ny, och ännu mer rolig.

Så var det dags igen. Att skriva lite i bloggen. Men om det kommer leda till
att jag gör några framsteg just nu vette väl fan.

Min UPG står ute i hallen och väntar på att jag ska få tummen ur.

I fredags söp jag. Fråga mig inte hur full jag var. För det minns jag
inte. Jag är rätt duktig på att dricka mig redlös. En merit i snobbrännan.

I Lördags kom jag på med att jag skulle ge mig ut på ett
källarsafari. Kolla in vad jag hittade.



Jajjemen. Den största fritt levande spindel jag någonsin sett i Sverige figurerar
i en jordkällare i Filipstad. Visst är den vacker? I deras bo hänger stora äggsäckar.
Eller stora, allt är ju relativt. Sitter just nu och googlar på vilken spindel det kan vara.
Återkommer med resultatet senare.

Nu blir det en dikt:

Du som letar men ej finner någon sanning.
Och bara med tur lyckas hitta rätt blandning.

Du visste såväl hur illa allt skulle bli!
Säg mig: Du röstade väl ej på fel parti?

Ty de som bara kan se att rikedomen finns,
är de som ej kommer ihåg vad vi fattiga minns!

Kan man hoppas att de nu ser att deras sanning ej är rätt?
Men frågan är om de nu är upplysta, eller om de helt saknar vett?

Du som fattig är kan faktiskt detta se.
Men du räds att till de rika om lånet be.

Ty den som kan låna ut, han redan mycket har.
Och han vill ej se dig bli rik, under alla sina da'r!

Så gläds nu och var lycklig åt vad du nu har.
För om de rika bara vill, så får du ingenting kvar!