¤ Ännu en Tisdag
Just nu, ingen bild. Men det kommer. Ni får helt enkelt nöja er med en dikt
så länge.
Legerad profil.
”Säg mig Nisse, för du har väl ett och annat sett.
Har man i Filipstad, börjat sakna stil samt etikett?”
Det frågade jag honom på en helt vanlig dag,
då vi suttit, vid alla tiders snobbränna, ett tag.
Hans svar på frågan förblev helt likgiltig och tyst.
Han var som gjuten i brons, och sade ej ett knyst.
”Så du tror, att det kanske kan vara så det ligger till.
Eller blir Filipstad snart bättre, om det sig så vill?”
Han satt som ett lik, död och ej försjunken i tankar.
Man får honom då aldrig se, om han i rännan vankar.
Jag lade orden i hans mun, då han ej svar ville ge.
Men häpnades inte ett jota, att han då inte blev sne'
”Finns det ett medel, min vän, som kan leda bot?
Eller är staden utsatt för ett nytt besvärligt hot?”
Han svarade inte, men betedde sig ej som en snobb.
Han ville inte, använda tungan, Det var ej hans jobb.
”Ska man ta det för givet, även om du nog har kramp.
Blev du som ungdomar bitter, i saknad av skejtramp?”
Han fortsatte grubbla, så infernaliskt arrogant.
Jag var så envis, och ville för råd, ge honom en slant.
”Nej du Nisse, min tid jag just nu, ger bort och spiller.
Sluta att älta din situation, och ta dig nu lyckopiller”
Han var nu så konstig att han ej tog emot bjudet brännvin,
Men nog borde han ju, ha mer att säga, vår käre Nils Ferlin.Det var den dikten det. Hoppas ni får det bra denna Tisdag.
