Ja jag var lite besviken sist, Men det närmar sig en ny tid. En tid då jag efter ett
ryggskott som heter duga kanske tar tillfället i akt och ser till att få igång allt som
just nu är vilande. Snart så, Ha tålamod.

Ingen dag blir som jag planerat. Idag så var det en brand. Jag var snabbt
där med kameran. Låter er få del av fler av dessa bilder senare. Eller så
kan ni gå in på bilddagboken och söka på jaekel. Där finns det. Men jag
verkar inte ha så många som tittar på min blogg. Antar att den är för djup.
Den handlar ju varken om att jaga en boll eller att vara översminkad.

Samhället suger för det är så jävla ytligt. Och jag suger tillsammans med
det. För jag har någonstans gått på myten att jag skulle vara snygg och
därför är jag sådär glättig på ytan som en silikonstinn bimbo. Men till skillnad
från dessa så finns det ett djup som är som en bottenlös avgrund i mig.
Den vill ut. Men tydligen hjälper det inte att vara glad och lättsam.

Jag kanske är ful. Men tråkig är jag definitivt inte. Godnatt. Ska försöka pressa
in 4 timmars sömn nu. Fan vilket slöseri på tiden sömnen är... Blä.

Jag har snart något annat för mig så idag får det bli en dikt.

Den nakna sanningen:

Den nakna sanningen är mycket sällan vacker.
Den liknar fetma, celluliter och hungerattacker.

I sin tevesoffa satt Mia och vräkte i sig mat.
Det fanns inget stopp, då hon köpt större fat.

På åratal hade hennes mage inte i hunger kurrat.
Det var länge sedan vågen visat vikten, inte snurrat.

Hennes tarmar var fyllda av gaser, ljudliga luktar de illa.
Hon ville ändå i iver, allt äta. Fick ångest av att spilla.

Om det var bilringar eller celluliter visste man ej.
Det såg ej längre ut som att klumpen varit en tjej.

Man kan bli sfärisk och trind av att äta för mycket.
Ändå blir man aldrig den som tappar hela stycket.

I ångest och i pina, i fiktiva bristningar och fett.
Där sitter lilla stina; helt i avsaknad av vett!

Hon ville ju ej äta, vad tallriken henne bjöd.
Hon frossade på näringsfattiga riskakor och bröd.

Till sist blev hon av hunger utmattad och yr.
Ändå satte hon fingrarna i halsen, och spyr.

Hon såg sig i spegeln, så otroligt hemmablind.
För spegeln ljög för henne, och kallade henne trind.

Att vara hälsosam är att ta allt varligt och lagom.
Att bli för trind eller smal, leder till ont så småningom.

För stina gill det illa, hon dog av näringsbrist och Skörbjugg.
Och Mia fick ej leva, hon sprängdes av en förstoppningsplugg.

Alla kommer sörja det moderna samhällets alla begär.
Så se för sjutton till, att göra dig av med osunda besvär.

Hej. Det har inte direkt hänt så mycket de senaste dagarna. Men mycket mer knas än det brukar. Igår tvättade jag en soffa. Den kanske inte blev ren. Men den blev i alla fall blöt. :) Gick bort från den en kort stund, och då hade soffjäveln passat på att flyta iväg. Efter sökande hittade jag den vid en dammlucka.
Snart ska jag spela glukulele.  Ni får veta mer senare. :)

Jag njuter av min egen uppmärksamhet bland fager rhododendron.



Måndag. Idag vaknade jag efter att ha somnat med kläderna på inatt. Det kan jag lova
var skönt, att vakna i tid för att se att solen var aktiv. Därför blir det en dikt idag.

Nyansrik blom:

När vinterns hemskt gråkalla dagar klingat ut.
Och värmen gör med dess bistra kyla slut.

Så kommer de som lön för mödan upp.
De lökar som satts året innan, gör kupp.

Krokus, snödroppar, mångfärgade tulpaner.
Efterföljs av perenner, lökarnas kumpaner.

Det får en hoppas på, att i värmen få't skönt.
För den gör ju allting, så färgrannt och grönt.

Man lutar sig bakåt, i hängmattans vila.
Och känner lugnet i att, ej till jobbet ila.

Man strosar njutande i solens alla fällor,
och tar sig ett dopp i dess varma källor.

Det underlättar att leva, då kofta byts, mot tyll.
Se till att ta för dig nu, i sommarens sköna idyll.

Och om så plånboken, även i myntfack är tom.
Så känns det ej tungt, i värmens nyansrika blom.

2009-06-21

Nu ska jag ut i solen och få färg. Om inte på kroppen så ska jag i alla fall se till
att jag får det i själen. Njutningen får ej bli kväst.

Såhär vill jag att min staty ska se ut när dagen kommer och jag har fått världsherravälde: Fint va?



Placeringen är noga, då det ska vara utanför en myndighetsbyrå den ska stå och stirra in i avsky för att man dödat välfärden och solidariteten. Helst socialen, försäkringkassan, kronofogdemyndigheten samt arbetsförmedlingen och riksdagshuset. Naturligtvis ska den vara i brons. Men insidan vill jag ha i bly. För ingenting ska få, eller kan för den delen, rubba mig. :)

Ingen dikt just nu. Det finns dikter skrivna. Men det är inte läge för dem just nu.

Jippie! Jag fyller liksiffrigt idag! För tredje gången i mitt liv :)



Jag blev så glad när jag fick posten igår. Det spelar ingen som helst roll att det var fel dag skriven på
gratulationskorten. De kommer från personer som jag vet tycker om mig. Och det värmer mitt hjärta.

Skrev därför en dikt om min födelsedag som jag tänkte dela med mig av. :)

En extra födelsedag

Igår på dagen innan min 33-årsdag trillade två brev in i lådan.
De var små, fyrkantiga, med vänners handstil och rätt hårda.

Jag öppnade dem och fick se, att de båda av text och bild pryddes
Det första en veteranbil, Grattis på födelsedagen, och som lydde:

Hoppas du får en bra dag! Grattis önskar Bamse, Tessan, Tindra
och Tim.
Vad härligt det var att få, och inte var det smyckat med något taffligt
nödrim.

På det andra, som min älskade guddotter Tindra hade målat och skrivit,
Stog det; GRATTIS PÅ 33- ÅRSDAGEN ÖNSKAR TinDrA. Det hade, med ett
hjärta, utsmyckat blivit.

Innehållet fick mig att fälla en lycklig, känslofylld glädjetår.
De visste, om det var jag viss, att jag i Juni fyllde år.

Inuti Tindras brev var det ännu mer, ett hjarta med mitt namn
och Tindras skrivet i rosa guld.
Jag gladdes, och det sker. Att jag i glädjeruset kontemplerade
i en kort sekund.

Att jag lyckats fylla 33, två dagar i rad nu, gör absolut ingenting.
Datumet var fel, men man ska inte klaga. Hon är ändå värd allting.

Det värmer mitt hjärta att jag har dessa givande, älskade, vänner,
samt min guddotter, som till tandfén nyss sålt, några av sina tänder.

Jag saknar er och önskar att jag snart kan vara hos er fyra som
tycker om mig.
Att fylla liksiffrigt är så ovanligt, då ni med gratulationer mig förser
lätt blir en ännu mer lycklig grej.

Tack min guddotter. Sedan du blev född känns framtiden säkrad.
Och tack alla mina vänner för att ni finns!

Nu stöps snart systemet om igen. En ny generation har tagit studenten
och jag tycker synd om dem att de ska behöva hanka sig framåt utan
ekonomi i fyrtiotalisternas samhälle. Men det är snart dags för oss
70-talister att ta över för gott. Och då kan  ni arbetsgiriga 40-talister
som tror att allt var som förr. När ni kom ut på arbete fanns en massa
jobb.

Jag räds inte att berätta det här för jag bryr mig inte längre. Men galenskap
är det allt då en generation ser till att roffa åt sig alla fördelar i ett svep.
Det är dags nu, om sex år så är ni pensionerade. Jag kan åter få en värdig
livssituation, Men det krävs så mycket mer.

Under hela min uppväxt har jag sett hur allt fallerat. Hur systemet blivit
tuffare och mindre fritt.

90-talet. Berlinmuren föll. Östblockets kommunism begravdes. Allt
på grund av Tjernobyls explosion som blottade kommunismens
brister. Men var det bristerna där. Eller illviljan från väst som gjorde
att systemet där brast? Kom ihåg. Jesus var den förste kommunisten.
Allt kyrkligt är bara dyrkan av pengar och makt.

Nr1. Krisen i början av 90-talet tog med sig en rad saker ner i stupröret.
Helt plötsligt svamlade man om lågkonjunktur. Det var på ett område det
var kris. Vad politikerna aldrig  lyckades belysa är att vi var i en högkonjunktur
och att det bara var en tillfällig svacka.  Många är vi som inte visste bättre
och trodde att den svackan fanns kvar.

Nr2. Innan 90-talet fanns det psykvård för de som behövde den. Den skrotades.

Nr3. Flera statliga bolag såldes ut. Vilket påverkade en del positivt. Men en EL
negativt. Det var billigare med elektricitet förr.

Nr4. Allmännyttan slopades. I vissa kommuner kan man bara få lägenheter
inom allmännyttan, i vissa kan man bara få hos privata värdar.

Nr5. Sjukvården med en rad fungerande sjukhus rutom i landet
skrotades. Det blev vårdcentraler, akuter lades ner. Fler dog av
att ha fått pulsådern avskuren. Flourtanter försvann, sockiplast i
simhallen försvann. Den  skolbelagda simundervisningen
decimerades.

Nr6. Skolor på landsbygden lades ner. Större grupper, mer mobbing,
svårare att lära ut.

2008: Föll så systemet ännu en gång. Moderaterna har även nu makten
och anledningen till att de inte gör så mycket för att stävja krisen är
enkel. De går säkra trots detta.

Nr1. Massarbetslöshet. Det finns över 200000 arbetslösa i Sverige nu.
Fler är varslade. Innan 2010 är slut kommer förmodligen 500000 vara
arbetslösa. Vart ska dessa få mat ifrån?

Nr2. Man sålde redan tidigt av flera statliga verk även denna mandat
period. Följden? Jo, sociala lagar kan snart slopas helt.

Nr3. Man tvingar ut folk på arbete om de så förlorat både armar och
ben. Till vilket jobb? Finns det jobb så att det räcker åt alla? NEJ!

Nr4. Man tvingas att "arbeta" 8-timmars dagar i kommunal regi för ett
socialbidrag. D.V.S. runt 6500kr i månaden (hyra samt existensminimum).
Inkomsten är; inte pensionsgrundande. Fattigpensionärer om 20-30 år?

Nr5. Man samarbetar nu mellan tre instanser. Socialförvaltning, Arbets
förmedling och Försäkringskassa. Försäkringskasseläkarna är en
bluff. Det är inte de som tar besluten om att folk ska få gå utan pengar.
De finns säkert. Men det är ofta som besluten tas i samarbete mellan
de tre instanserna. Vilket leder till att fler blir utan pengar. Minskad
köpkraft kommer som en följd.
Psykiska besvär anses inte vara tillräckligt för att få vara sjukskriven.
Likaså att man är förlamad från midjan och neråt.

Hungriga lejon jagar bättre? Nej, hungriga lejon gör revolution.

Idag blir det inget. För min poesi är inne och trampar på samma spår och är tråkig. Precis som mitt liv. Inspirationen har helt enkelt inte runnit till för tillfället. Den kommer. Jag hoppas på lite humor för att väcka den.

Jag har inlett min nedräkning. Den mot Dagen D. Dagen då jag ska erövra...
ja ni. Frihet. Men än är jag inte klar.

Jag vill fortfarande ha fotografier från mitt senaste utspel på nationaldagen.
Men ännu har ingen verkat kunna tillgodose detta önskemål.
Man kan bara fortsätta att önska. Men i morgon så tänker jag i alla fall dra
ut allt och be någon elev på Ferlinskolan att ställa upp som fotograf åt ett
monterat foto. Och någon annan som draghjälp i form av cyklist. Om
plojomobilen är intakt vill säga... Men det tror jag nog att den är.

Återkommer då.

Inte ens en dikt idag. Stackars publik. Jag ber om ursäkt. ;(

Idag ska det bara bli en liten dikt igen. Men innan det skulle jag vilja pränta ner
några rader om vad som sker just nu. Idag har jag hämtat en nästen helt färdig
plojomobil. (Tack micke.) Jag fick lov att slänga ett par strumpor. Men det var
värt det. Plojomobilen kommer kanske snart att bli färdigställd med andra ord.

Då var det till sak nummer 3. Hur bygger man en monokel? Jag har ingen aning.
Men en glasbotten eller kanske rentav plast. (mindre farligt för synen att jobba
med). Får det bara rätt effekt kan det bli roande.

Förresten så är det så här vackert nere vid snobbrännan då stiltje råder:




Det värsta är att kombinationen mellan stiltje och värme vid snobbrännan
brukar få ganska tragiska och våldsamma konsekvenser titt som tätt.

Nu till dikten.

Bergslagens Avgrund.

Vid bergslagens vackra och mångfasseterade lilla nav,
bryter en stad in i landsbyggden, som en utsirad portal.

Nordöst om staden ligger högbersfältets rika järn.
Emot mot dess mäktighet kan man ej sättas i värn.

Norr om navet som är herresäte finns en finnmosse stor.
Men där finns det knappast någon längre, som gnor.

Till sydöst, i änden av en järnåders  färd ut till världen,
lever man med egna mål, då järnet ej längre styr färden.

I sydväst, mot en istids lämningar rinner lungälven i fred.
Genom den förra istidens minne, dess sandiga hed.

I stadens omnejd fanns en gång, en rad stora hyttor.
Men på rast, skramlar nu ej några varma kaffebyttor.

Att folkets mängd har krympt, om möjligt, mer än halverats.
Får våra sinnen att skrika, skrika i vånda över att decimeras.

Negativa siffror på ett papper, fyller ingen större funktion.
Istället så växer hatet och kan snart bli en revolution.

Se för tusan att ni aldrig lyckas, och att ni får fel till slut.
Ty hur ni än försöker, så vägrar våran bygd att dö ut.

Var säker på att ni kommer förlora ert urbaniserade vad.
För folket här börjar tröttna, vi vrålar nu stolt; HÄRLIGA FILIPSTAD!

5h30m kvar tills jag surt ska vakna upp och styra min kos mot
ett hus jag ej vill besöka. Men jag måste...
Att toppridas känns inte direkt skönt, då man som jag faktiskt
är en fri människa. Gud bor inte här!

Idag tänkte jag bjuda er på två dikter. En som jag har skrivit, och
en som Ferlin har skrivit. Han var en mästare denne Nils.

Förvrängda speglar:

Han tyckte att hans öde, var en rätt konstig nyck!
Satte sig upp i sängen då han vaknat med ett ryck.

Han skådade frugan, som låg vid hans högra sida.
Hon blivit så hemskt ful, att hon fick honom att lida.

Där en gång vackra blå ögon plirat, tindrande ej matta,
hade nu hennes rynkiga ögonlock av ålder blivit utsatta.

Det vackra leende som fått hans hjärta, att gå i kras
Log mot honom från andra sidan rummet, i ett glas.

"Min kära älskade!", sade han ledset, tungt och bedrövat.
"Ditt utseende är värre nu än förr, så av tiden hårt beprövat."

Hon öppnade vänstra ögat som att hon i ilskan ville se.
Den gubbe som låg vid sidan, nu skulle han allt få spe.

"Ja min älskling", svarade hon, för nu var hon vaken och sur.
"Tro inte heller du, att du är förskonad ifrån att ha blivit ful!"

Då livet ilar framåt, och när det allt raskare far.
Tänk då till och inse då, att även du ej äro så rar.

Glöm ej! Då du hankar dig fram mot ålderns höst.
Att man såväl som kvinna, har fått hängiga bröst.


Hypnos:

En boaorm, en boaorm han skiner.
- Han äter bara levande kaniner!

Han är helt visst den starkaste av alla.
Hans ögon äro livlösa och kalla.

Han spikar dem, och suger dem till magen,
de kvicka små kaninerna i hagen,

de vita små kaninerna från burar,
som fräkniga små pojkar går och skurar.

O, Herre, du som skapat dej så mycket,
din boaorm är åndå mästerstycket!

Han är menageriets stora peksak,
ett lejon kan han krossa som en leksak.

Han ligger som en blankpolerad ring nu
och tänker säkert inte någonting nu.

En boaorm, en boaorm som skiner
och smälter sina vita små kaniner.

Den första är min egen. Den andra är den som Nils ferlin skrev 1933,
i sin diktsamling; Barfotabarn. Där bevisar han att poesi som inte är
smittad av kärlek utan av spänd förundran, aldrig någonsin kommer dö
ut eller bli förlegad. Den känns relativt ny, och ännu mer rolig.

Så var det dags igen. Att skriva lite i bloggen. Men om det kommer leda till
att jag gör några framsteg just nu vette väl fan.

Min UPG står ute i hallen och väntar på att jag ska få tummen ur.

I fredags söp jag. Fråga mig inte hur full jag var. För det minns jag
inte. Jag är rätt duktig på att dricka mig redlös. En merit i snobbrännan.

I Lördags kom jag på med att jag skulle ge mig ut på ett
källarsafari. Kolla in vad jag hittade.



Jajjemen. Den största fritt levande spindel jag någonsin sett i Sverige figurerar
i en jordkällare i Filipstad. Visst är den vacker? I deras bo hänger stora äggsäckar.
Eller stora, allt är ju relativt. Sitter just nu och googlar på vilken spindel det kan vara.
Återkommer med resultatet senare.

Nu blir det en dikt:

Du som letar men ej finner någon sanning.
Och bara med tur lyckas hitta rätt blandning.

Du visste såväl hur illa allt skulle bli!
Säg mig: Du röstade väl ej på fel parti?

Ty de som bara kan se att rikedomen finns,
är de som ej kommer ihåg vad vi fattiga minns!

Kan man hoppas att de nu ser att deras sanning ej är rätt?
Men frågan är om de nu är upplysta, eller om de helt saknar vett?

Du som fattig är kan faktiskt detta se.
Men du räds att till de rika om lånet be.

Ty den som kan låna ut, han redan mycket har.
Och han vill ej se dig bli rik, under alla sina da'r!

Så gläds nu och var lycklig åt vad du nu har.
För om de rika bara vill, så får du ingenting kvar!

Inga tunga funderingar har lägrat sig över mig under dagen. Men i morgon har jag bara tre saker att välja mellan.

1. Städa.
2. Laga i ordning plojomobilen (Jag talar om för er vad jag menar en annan dag.)
3. Visa upp min senaste innovativa kreation: TPG (En alldeles ekivok uppfinning.)

Jag borde förmodligen ha fler planer än så här. Men det vill inte ta sig just nu. Men i morgon hoppas jag på ett lite längre inlägg med bilder från min galna värld.

Finns det någon som har en monokel? Eller en fiol med stråke, ett dragspel eller en melodica? Jag talar om vad jag vill åstadkomma senare. Det finns vissa som vet det. Men för de som inte vet så återkommer jag senare. ;)

Idag har jag fotograferat en narig björkstam. Varför? Det vet jag fan inte själv... Shhhh!

Det finns många dimensioner. Men den andra och tredje är mest påtagliga. Den andra är abstrakt. Den tredje är verklig. Den första är däremot så logisk så den nästan är oförklarlig. Den är visserligen en grund. Men förutom det, vad har den för något syfte. Har den ens ett estetiskt värde. En linje är bara en punkt som förlängs i en evighet. Men där andra dimensionen tar vid bryts den, och får djup först då en tredje dimension tillkommer.

1D: _______________
2D: I ==================I
3D: Kolla över axeln, rakt framför er... Eller kolla vart än sen ni vill. Den finns där. Den är påtaglig. Den kan vara mjuk, hård, len, sträv, intressant, tråkig, vacker, ful, ren, smutsig, levande, död.... Ja den är nog det enda som egentligen finns. Rent materiellt alltså. 

Hej igen. Idag har funderingarna krestsat kring om rosa verkligen är en bra färg för en vars favoritfärg är grönt. Men hade världen bara varit grön så hade den varit lika tråkig som om den bara vore rosa. Grönt såväl som rosa är relativt kreativa färger, och tillsammans blir de ett körsbärsträd. Eller ett sånt där prydnadsäppelträd.

Visste ni förresten att det går att göra äppelmos av prydnadsäpplen? Jag är inte hundra just nu. Men jag vill ha för mig att jag har hört det. Testa inte innan ni fått det bekräftat däremot. ;)

Jag skriver just nu en rad halvstarriga och hatiska dikter med glimten i ögat. De kommer senare, och deras innehåll kan klassas som kontroversiella eftersom de är bittra och hatiska. De tillhör den mer seriösa sidan av mig. Medan mycket annat jag gör är rena upptåg och busstreck så är dikterna extremt vassa återspeglingar av min personlighet.

Jag ska snart misspryda bloggen med lite fotografier. Men innan det blir något av det så måste fotografierna tas.

Tänk att en man kan ha så fullt upp med sina tankar att han knappt har tid med annat.

Jorden har två motstående poler. Så även jag.

Hej alla glada och välkomna att ta del av mina tankar och funderingar.

Det kan tänkas att ni inte uppskattar allt jag skriver här. Men haka inte upp er på det. Ibland kan olikheter bidra till att nya tankar och idéer blir överskådliga och får nya infallsvinklar.
Så bara ta emot, jag kommer ta bort all destruktiv kritik och bara titta på den som är konstruktiv.

Anledningen till att jag kallar mig draktvilling är för mig ganska självklar.
Jag är född den 18:de juni 1976. Och är alltså därför både drake och tvilling enligt två olika horoskop.
Finns det ett tredje är ni välkomna att tala om det.
Drakar är kreativa enstöringar eller ledare, Tvillingar är mångsidiga och kreativa.
Så jag har fått dubbelt upp av dessa doser om mina stjärntecken stämmer.

Just nu är bloggen under konstruktion som mycket annat i mitt liv. Så ha tålamod. Det kommer bli både snyggt och mycket när jag blir klar.

Det som inte lockar ögat, lockar heller inte tanken!