Jag har snart något annat för mig så idag får det bli en dikt.

Den nakna sanningen:

Den nakna sanningen är mycket sällan vacker.
Den liknar fetma, celluliter och hungerattacker.

I sin tevesoffa satt Mia och vräkte i sig mat.
Det fanns inget stopp, då hon köpt större fat.

På åratal hade hennes mage inte i hunger kurrat.
Det var länge sedan vågen visat vikten, inte snurrat.

Hennes tarmar var fyllda av gaser, ljudliga luktar de illa.
Hon ville ändå i iver, allt äta. Fick ångest av att spilla.

Om det var bilringar eller celluliter visste man ej.
Det såg ej längre ut som att klumpen varit en tjej.

Man kan bli sfärisk och trind av att äta för mycket.
Ändå blir man aldrig den som tappar hela stycket.

I ångest och i pina, i fiktiva bristningar och fett.
Där sitter lilla stina; helt i avsaknad av vett!

Hon ville ju ej äta, vad tallriken henne bjöd.
Hon frossade på näringsfattiga riskakor och bröd.

Till sist blev hon av hunger utmattad och yr.
Ändå satte hon fingrarna i halsen, och spyr.

Hon såg sig i spegeln, så otroligt hemmablind.
För spegeln ljög för henne, och kallade henne trind.

Att vara hälsosam är att ta allt varligt och lagom.
Att bli för trind eller smal, leder till ont så småningom.

För stina gill det illa, hon dog av näringsbrist och Skörbjugg.
Och Mia fick ej leva, hon sprängdes av en förstoppningsplugg.

Alla kommer sörja det moderna samhällets alla begär.
Så se för sjutton till, att göra dig av med osunda besvär.