Idag ska det bara bli en liten dikt igen. Men innan det skulle jag vilja pränta ner
några rader om vad som sker just nu. Idag har jag hämtat en nästen helt färdig
plojomobil. (Tack micke.) Jag fick lov att slänga ett par strumpor. Men det var
värt det. Plojomobilen kommer kanske snart att bli färdigställd med andra ord.

Då var det till sak nummer 3. Hur bygger man en monokel? Jag har ingen aning.
Men en glasbotten eller kanske rentav plast. (mindre farligt för synen att jobba
med). Får det bara rätt effekt kan det bli roande.

Förresten så är det så här vackert nere vid snobbrännan då stiltje råder:




Det värsta är att kombinationen mellan stiltje och värme vid snobbrännan
brukar få ganska tragiska och våldsamma konsekvenser titt som tätt.

Nu till dikten.

Bergslagens Avgrund.

Vid bergslagens vackra och mångfasseterade lilla nav,
bryter en stad in i landsbyggden, som en utsirad portal.

Nordöst om staden ligger högbersfältets rika järn.
Emot mot dess mäktighet kan man ej sättas i värn.

Norr om navet som är herresäte finns en finnmosse stor.
Men där finns det knappast någon längre, som gnor.

Till sydöst, i änden av en järnåders  färd ut till världen,
lever man med egna mål, då järnet ej längre styr färden.

I sydväst, mot en istids lämningar rinner lungälven i fred.
Genom den förra istidens minne, dess sandiga hed.

I stadens omnejd fanns en gång, en rad stora hyttor.
Men på rast, skramlar nu ej några varma kaffebyttor.

Att folkets mängd har krympt, om möjligt, mer än halverats.
Får våra sinnen att skrika, skrika i vånda över att decimeras.

Negativa siffror på ett papper, fyller ingen större funktion.
Istället så växer hatet och kan snart bli en revolution.

Se för tusan att ni aldrig lyckas, och att ni får fel till slut.
Ty hur ni än försöker, så vägrar våran bygd att dö ut.

Var säker på att ni kommer förlora ert urbaniserade vad.
För folket här börjar tröttna, vi vrålar nu stolt; HÄRLIGA FILIPSTAD!

5h30m kvar tills jag surt ska vakna upp och styra min kos mot
ett hus jag ej vill besöka. Men jag måste...
Att toppridas känns inte direkt skönt, då man som jag faktiskt
är en fri människa. Gud bor inte här!