Vilken läcker bild va? Den är tagen på natten på ett öde och fallfärdigt hus
i Filipstad. Det kommer komma fler från andra ställen. Förfall kan då gå
förbannat snabbt då ett hus får stå.
Men det är inte bara därför jag är här. Jag är här för att publicera lite poesi
igen.

Smaksaker

Stora häckar. Ladugårdsbreda rumpor.
Se hon näckar, iklädd ankelhöga strumpor.
Visst är det väl bra härligt ändå,
att någon i henne sin säd vill så.

Små häckar. Solida, runda, fasta skinkor
tyvärr sitter dessa på märkvärdiga slinkor.
Visst vill man då ändå där gärna chansa,
för att sin säd där få så, ej bara få dansa.

Stora rattar. Säckiga, sladdriga meloner.
Se hon skrattar, och gläds i ljuva toner.
Visst är det fint och härligt att även de,
till männens hungriga barn mat får ge.

Små välbehag. Ljuva, vackra, uppnosiga pukors former.
Man vill dem smeka, men man passar ej hennes normer. 
Visst är det härligt, eggande och vackert rent visuellt.
Men glöm ej! De har ersatts med plast om de svällt.

Stora trinda kvinnor, med fula, ofina anletsdrag.
Har bara som mor, en mans kärlek utan klag.
Visst är det där som kärlek går på det inre.
Den nog ärlig är, då den med tid ej blivit mindre.

Små smala kvinnor. Vackra, fina med krav och fason.
Man vill henne så gärna vinna, men då tar hon sig ton.
Visst är det där som kärleken obarmhärtigt kan missa.
Du blir så kär, men hon vill bestämma, ej kompromissa.

Stora som små, breda likväl som smala de har.
Även om du inte tycker samma, beundrare kvar.
Det är så klart sanning, att alla dessa saker.
Som tur är finns i blandning, för olika smaker.

Sådär ja. Igår sysslade jag lite med bloggdesignen. Idag skrev jag en ny
dikt. I morgon fortsätter jag mina planer på humor och världsherravälde.